Reaktionerna på den gångna veckans uppmärksammade händelse med de två studenter som målat blackface visar på ett studentlund som måste lyfta blicken för att hänga med i tiden, menar veckans utbildningspolitiska krönikör, Jonatan Macznik.
Att två studenter väljer att måla sig svarta i ansiktet för att karakterisera en musikstil kan inte Lund som studentstad lastas för. Studenter kommer och går i takt med åren och nationer och kårer kan inte ta ansvar för enskilda studenters värderingar.
Att styrelsen för aktuell studentförening, närvarande på festen, eller någon annan, inte reagerade, sa ifrån på plats. Det är desto mer allvarligt.Att styrelseordföranden i intervjuer efteråt skyller på okunskap och att ingen tog illa vid sig och säger att det är ’olyckligt om någon misstolkat utklädnaden. Det är än mer allvarligt och visar om något att Studentlund i alla fall inte lärt sig tillräckligt av slavauktionen på Hallands nation för två år sedan.
Men värst av allt, och det som kanske berör mig mest är ändå reaktionerna på nyheten som manifesterats i både artikelfält och min direkta närhet. ”PK-Maffia”, ”löjligt” och ”överdrivet” är bara några av alla de kommentarer som kunnat höras.För den som har en vit medelklassbakgrund och passar in i mallen för den typiska Lundastudenten förstår jag att ett blackface inte är så provocerande. Även för mig själv kan jag känslomässigt vid första anblick ifrågasätta hur stor vikt som faktiskt ska läggas på en utklädnad. Men så tänker jag ett varv till.
Hade någon haft
till uppdrag att istället för reggae klä ut sig till klezmer och valt att förkroppsliga det genom att klä ut sig till en stereotyp jude, med stor näsa och andra antisemitiska attribut, hade jag blivit djupt berörd och fruktansvärt sårad.För den som inte är utsatt, eller har insikt i historien kan självklart ett blackface te sig som en liten sak. Men för den med afroamerikansk bakgrund, eller någon annan bakgrund av en mer smärtsam och rasistiskt utsatt historia än den svenska, är det inte lika lätt att skaka av sig.
Det är lätt att ta sig friheten att hävda att något är fjantigt eller oviktigt om en själv inte är berörd. Lund som studentstad är på många sätt präglat av ålderdomliga ideal och föreställningar. Om vi ska bryta dem måste vi ständigt lyfta blicken utanför vår egna trygga borg.
