I jäkten kring tentaplugg och extrajobb under upploppet inför julen stannar Lundagårds helsingborgskrönikör Elin Sivard upp och reflekterar över var gränsen mellan krav och framtidsdrömmar egentligen går.
Jag är hamstern i hjulet. Och jag frågar mig hur jag hamnade här.
Första veckan på min utbildning i strategisk kommunikation möttes jag inte av annat än tips och råd inför de kommande terminerna, i mötet med nya lärare och gamla studenter. Jag tog med mig dessa saker: Skaffa ett extrajobb imorgon. Företagen måste se att du kan hålla många bollar i luften. Fixa gärna en blogg som du med lite hårt arbete får branschfolk att följa. Allt hänger på kontakter. Inse att universitetsstudier är ett heltidsjobb. Konkurrensen är stenhård.
Som en fallstudie i skrämselpropaganda måste jag ändå säga att det var ganska effektivt (i motsats till vad vi studenter senare fått lära oss teoretiskt). Men frågan är om det var vad jag och mina kursare egentligen behövde.
Det snackas mycket om Generation Y: Hur vi sedan barnsben fått höra hur speciella vi är, att världen framför oss är ett smörgåsbord av möjligheter och hur det i förlängningen gör oss till små, gränslösa och karriärshetsande monster. Enkelt uttryckt.
Men en värld av möjligheter är också en värld där kraven på att prestera är desto fler och ribban för vad som duger är högre än någonsin.
Visst ligger det något i de där tipsen vi fick i början av utbildningen. Tipsen har fortsatt komma, men jag har lärt mig att både avkoda och avfärda en hel del av användbarheterna.
Det behöver inte vara så svårt. Tittar man sig omkring upptäcker man snart att ens kursare är ens kontakter. Och kanske viktigast: Det finns ingen universallösning. Vi stöps inte i någon form där alla kommer jobba med samma sak, på samma sätt. Viktigare är det att strunta i normerna kring karriär och istället se till sina egna drömmar och mål. De före mig kan ge en fingervisning om vad jag behöver veta. Men ingen av dem är jag.
Så länge det är kul och intressant kommer jag ändå fortsätta springa i det där hamsterhjulet. Men det finns inget som säger att jag inte kan stanna upp, vända mig om och byta håll.
