I sommarjobbsökartider gäller det att låtsas vara lite mer robot än vad du är. Men studentlivskrönikör Virve Ivarsson funderar på om inte något viktigt sorteras bort med de osäkra jobbsökarna, något som du kanske lättare hittar på Lundagård eller nation?
”Varför ni ska anställa just mig? Tja, för att jag planerat hela mitt liv just med målet att bevaka lokalpolitiken i Katrineholms kommun”.
Sommarjobbsökartiden är här. I mycket en fråga om konsten att skriva ett CV, kanske än mer en fråga om att tro på sig själv och att känna någon. Men också en fråga om reducering.
Du ska banta din personlighet och erfarenhet så att den lätt smälter ihop med arbetsgivarens behov. Spretighet och osäkerhet finns det inte plats för. Och nej, varför skulle det finnas det? Arbetsgivarna kan i de flesta fall välja mellan flera sökanden och då är det väl ganska naturligt att de personer som lyckas visa sig målinriktade, självsäkra och taggade – utöver kompetenta – lockar lite mer.
Jag kan till och med tycka att det är bra. Att du tvingas leta efter äkta motivation, se om den finns där och sen öva på att kunna förmedla till andra varför du faktiskt brinner för det här. Problemet är att väl när motivationen inte finns där men du ändå behöver ett jobb, eller när det brister i förmedlandet. Och så kan jag inte sluta fundera på varför det är känns så jobbigt att söka ett jobb för sommaren, när det samtidigt känns så lätt och roligt att i studentlivet engagera sig i ideella jobb.
”Jag kan jobba på puben i kväll! Jag kan ingenting om att laga mat eller jobba bar, är det okej?” Ibland tycker jag att vi inte tillräckligt fattat hur fint det är att jag om jag vill lära mig detta kan skriva till en nation och säga så.
Mitt första jobb för Lundagård var att ringa en student som vägrade lämna Japan efter jordskalven och tsunamin där 2011.Mitt telefonsamtal var så långt att dåvarande webbredaktör hoppade fram med en lapp med texten ”VI ÄR FATTIGA!”. Trots det och en del andra Bambi-stapplande steg jobbar jag på Lundagård än i dag.
Och jag tänker att de grejer jag känner mig riktigt stolt över att ha gjort för tidningen inte skulle ha hänt om jag inte haft känslan av att ett felsteg inte är katastrof. Att såväl på nation som på Lundagård och inom ideellt arbete överlag finns en inställning om att det är okej att stappla, att du är här för att lära dig. Och det är då jag börjar tänka på sommarjobbssökandet igen.
För kanske sorteras något viktigt bort när vi försöker vara och hitta tvärsäkra personer. Typ möjligheten till nya perspektiv och verklig utveckling för båda parter. Och därför börjar jag nu alla mina sommarjobbsansökningar med en länk till låten I Am Not A Robot av Marina and The Diamonds.
Eller, jag är i alla fall sugen.
