Fler donationer till universitetet är i grunden en god tanke som gynnar studenterna. Men vem gynnas av att även forskningsanslag ska räknas som donationer?
För ett år sedan lanserade universitetet sin donationskampanj. Med mottot ”För en bättre värld” hoppades dåvarande rektor Per Eriksson bland annat få in mer medel till forskning och stipendier.
Inspirationen och idén till kampanjen är hämtad från topprankade amerikanska universitet. De statliga pengarna räcker inte till för ett stort universitet som vill fortsätta expandera och siktar på att åter komma med på topp 100-listan i internationella rankningar.
Att söka externa forskningsanslag är i sig inget nytt. Doktorander och forskare lägger varje år ner åtskilliga arbetsveckor på att få finansiering till sina projekt. Ett hårt och otacksamt jobb som inte sällan resulterar i ett avslag, eller mindre tilldelning än vad som tänkts. Nu har det seglat upp en konflikt mellan forskare och Donatorrelationer på universitetet. Här kan du läsa reporter Virve Ivarssons granskning av hur donationskampanjen får fram sitt resultat. Donatorrelationer har trampat flera forskare på tårna när de räknar in forskningsanslagen som en del av sitt egna resultat. Logiken är enkel. Ju större donationer som universitetet får, desto fler aktörer blir intresserade av att visa goodwill och bidra.
Samtidigt lägger forskare ned flera veckor av heltidsarbete på att söka anslag och upplever att de inte får stöd av universitetet i det arbetet. Dessutom har flera organisationer som gett forskningsbidrag blivit förvånade över att deras öronmärkta pengar redovisats som en donation.
För dig som student är donationerna i grunden något bra. Mer pengar till universitetet kan på sikt leda till att du eller framtida studenter får bättre laborationssalar, mer utbildade föreläsare och fler stipendier att söka. Utbildning kostar, och med tanke på att till exempel den statliga studentpengen inte höjts sedan 1994 är det bra att universitetet försöker få privata aktörer och näringslivet att bidra till akademien.
Universitetet och dess ledning bör ta sig en funderare på hur de enskilda anställdas insatser värderas. Att ta öronmärkta forskningsmedel och redovisa det som en del av donationskampanjen skadar relationerna till donatorerna och forskarna. Det krävs mer öppenhet för att visa hur donationerna kommer universitetet till gagn, och vem som faktiskt skänkt pengarna. Att dessutom bygga en infrastruktur för att underlätta forskarnas ansökningsprocesser för forskningsmedel skulle ge vinster både internt och externt.
Carl-Johan Kullving
Webbredaktör
