De senaste åren har Smålands nation befunnit sig i en kraftigt nedåtgående spiral. Nu är det hög tid att överväga vilken typ av organisation Smålands ska vara.
När jag som nykläckt lundastudent gick till Smålands nation för att dansa var huvudregeln att ”räkna med kö”. Klubbar som Spazio Social drog alltid fullt hus och köerna ringlade långt ut på gatan. Stället bubblade, och om jag mot förmodan kom in efter trettio minuters huttrande väntade alltid ett ordentligt ös.
Idag framstår Smålands nations framtidsutsikter som milt uttryckt svajiga. Medlemssifforna har länge befunnit sig i en nedåtgående spiral. På sju år har över tusen medlemmar tappats, och sedan 2014 har antalet medlemmar halverats. Hösten 2016 uppgick medlemsantalet till 261 personer.
Det motsvarar drygt en halv procent av Lunds studenter.
I Lundagårds senaste reportage ges en komplex bild av utvecklingen på Smålands.
Det är en bitvis oroväckande läsning.
Genom hot om våld har en fraktion på nationen behållit inflytande och hållit hyrorna nere. Vissa oliktänkande har flyttat, och Dackegården har förfallit. Att hoten inte har polisanmälts tyder på bristande omdöme hos nationsombuden. Studenterna har följaktligen ”röstat med fötterna” och lämnat Smålands.
Parallellt har organisationsgraden nationellt sjunkit, och politiskt engagemang har flyttat in på sociala medier. Att medlemssiffrorna rasar är således i linje med samhällsutvecklingen. Man kan säga att verkligheten succesivt hunnit ifatt Smålands.
På nationen talas det nu om att den trängda situationen redan luckrats upp. Renoveringar är på gång. Många är upprörda över Trumps valseger och söker sig till Smålands nation. Andra har fått höra om de tuffa tiderna och vill ställa upp. Det är positiva besked, men långt ifrån en strategi.
Det är långsiktigt ohållbart för Smålands att vara beroende av sympatimedlemskap och utrikespolitiska nycker. Ska nationen överleva krävs att nya medlemmar tar utvecklingen på allvar. Om hot har varit standard på Smålands måste de kanske arbeta mer aktivt med inkludering och bredare tilltal. En relevant fråga i sammanhanget är om Smålands verkligen ska hålla fast vid en socialistisk linje?
Troligen är svaret på den frågan ”ja”. Det är svårt att tänka sig ett opolitiskt Smålands. Men om socialism är deras väg framåt är det hög tid att överväga att skala ner, och istället för att äga bostäder, ha klubb och nationsverksamhet, stöpa om Smålands till en mer renodlad politisk organisation. Som nation har de inte på ett övertygande sätt bestått tidens prövningar.
