Kära studenter. I två år har jag och mina kolleger Max och Jacob slitit, svettats och svurit över er tidning.
Vi var, som synes på bilden, entusiastiska. Vi kom, vi skrev, vi segrade aldrig en enda gång i fotbollskorpen. Vi älskade er. Ni stod ut med oss. Tack för det.
Att vara redaktör på Lundagård är bland det märkligaste och mäktigaste jag fått uppleva. Det är märkligt att sitta mitt i studentlivssmeten och granska samma människor som man springer på i lunchrummet i AF-borgen och på dansgolvet i nationsnatten.
Men det är också märkligt, och mäktigt, att få vara med och öppna upp den där studentbubblan lite. Jag har imponerats av modiga debattörer som Johanna Helldén och Teresia Olsson, som utstår aggressiva mothugg, förlöjliganden och anonymt hat för att de pekar på orättvisor och kränkningar i studentlivet. Jag har ryst av tacksamhet över Lundagårds hårt slitande helt ideella medarbetare, som lägger ner otaliga timmar i månaden på att gräva fram skatteuppgifter, plåta bränder och brännbollsturneringar och lyssna på röster som aldrig annars skulle ha kommit till tals. Och jag har blivit varm i hjärtat över alla er läsare som hört av er. Du som skrev ett argt brev om vår drängkammarjargong (domkyrkan är smutsig, inte skitig). Du som traskade fram till mig på stan, tog mig i hand och tackade för debatten om alkoholens roll i studentlivet – där bröts en lång och ganska jävlig ensamhet i ett handslag. Och så alla ni som tipsar, må det vara om svikna praktiklöften eller en bröstcancermarsch– utan er vore Lundagård ingenting.
Vad har ni fått av oss då? På bilden ovan ser ni mig, Jacob och Max på det valting där vi blev valda till Lundagårds redaktörer för två år sen. Vi kände oss nog ungefär som vi ser ut. Vi hade precis lovat att göra Sveriges bästa studenttidning i två år. Rimligtvis bör vi nu redogöra för vad vi egentligen gjorde av förtroendet.
Om vi lyckades göra Sveriges bästa studenttidning vågar jag inte säga. Men här är några av de saker vi ägnat vår energi åt för att åtminstone försöka ta oss i rätt riktning:
En engelskspråkig webb. Lundagard.net föddes redan våren 2011, men har nu tack vare Jacob och gänget vuxit till en nyhetssajt att räkna med, som bedriver egen granskande journalistik av och för internationella studenter.
Större granskningar. Att rota reda på okända missförhållanden är Lundagårds kärnuppdrag. Bland de mer ambitiösa projekten var avslöjandena om UB-chefen som gav byggjobb för två miljoner till en bekant, kåren som försummade hundratusentals kronor och granskningen av universitetets saftiga bjudfester i jakten på internationella studenter.
Fördjupning. I linje med att Lundagård skulle bli mer av ett magasin har vi velat satsa på högkvalitativa reportage och analyser som går på djupet i aktuella studentfrågor. Bland mina personliga favoriter är Aron Vallinders reportage om det etiska karriärvalet, Annika Skogars text om SD:s lundaakademiska rötter, Sebastian Hagbergs aktuella reportage om den ordlösa generationen och Lorena Toro Meneses porträtt av klassresenären Ann Heberlein.
Leta in i universitetets hemliga rum. Det finns så många slutna dörrar i Lunds universitetsvärld. Men där ingen kommer in, där ska Lundagård vara som en fluga på väggen. Max Jedeur Palmgrens reportage om försöksdjur är ett av många bra exempel på detta.
Studentnära debatt. Ett bra exempel på detta tycker jag att det senaste årets tre debatter om sexism i studentlivet varit – alla tre initierade av ”vanliga” studenter. (Toddybladet, sångböcker, Göteborgs nations tidning.)
Frukostsamtal. Vi kände ofta en tomhet när ett nummer precis hade kommit ut. Vi ville föra ut och fånga in debatten om universitet och studentliv bland studenterna. Sedan december arrangeras därför Lundagårds frukostsamtal i samband med utgivningen av varje nytt nummer. Här lyfter vi fram det mest brännande ämnet i numret för debatt med publiken och en panel av intressanta experter eller debattörer. På så vis hoppas vi ha breddat och fördjupat samtalet i Lunds studentliv.
Bredda läsarkretsen och medarbetargänget. Med frukostsamtal och öppen redaktion har vi försökt synas mer på campus och fånga upp studenter som annars kanske inte hade läst Lundagård, och heller inte vänt sig till oss för att jobba hos oss. Jag är också stolt över att nu lägga sista handen vid Lundagårds första likabehandlingsplan, där vi aktivt letat efter normer och strukturer som premierar vissa grupper och utesluter andra på redaktionen och funderat över sätt att förbättra detta.
Fler läsare! Lundagard.se får allt fler läsare och låg under flera veckor i våras på 10 000 unika besökare i veckan. När vi klev på var vi nöjda med hälften.
Den rimliga reaktionen på denna skrytlista är så klart: Det är inte nog. Det finns mycket vi inte lyckats med, och säkert ännu fler saker vi inte ens provat på. Lundagård kan fortfarande bli bättre. Och det kommer den att bli. I dag tar den superkompetenta redaktörstrion Kenneth Carlsson, Annika Skogar och Carl-Johan Kullving över rodret. Alla klagomål hänvisas härmed till dem. Fortsätt att tycka och tipsa!
TAGGA, som vi sa på valtinget 2013.
Tack för att vi fått störa.
/Ida Ölmedal, avgådd och avdankad redaktör
