Varför behövs det en studenttidning? Enligt webbredaktör Tindra Englund har Lundagård framförallt tre viktiga roller att spela.
Ikväll håller Lunds studentkårer ting och nästa redaktörstrio ska utses. Min, Linus och Filips tid på posterna närmar sig därmed sitt slut.
Även om vi gjort en hel del under vår tid som redaktörer, allt från tyngre granskningar till införandet av vinjetten ”Kulturlördag”, har redaktörsbloggen visst fallit mellan de berömda stolarna.
Men, bättre sent än aldrig. Här kommer nu ett blogginlägg från en avgående webbredaktör.
Ibland undrar folk varför man är villig att jobba långa dagar och sena nätter för en studentblaska som denna. Det enkla svaret är att jag gör det eftersom jag tror att Lundagård har tre viktiga roller att spela.
Den granskande tidningen
Gång på gång har vi fått följa hur ett tips från en anonym student förvandlas till en artikel, som skapar ett utrymme för debatt, en debatt som i sin tur i många fall leder till förändring.
Extra tydligt blev det för mig när jag bläddrade i januarinumret av ”Sonden” (Medicinska föreningens medlemstidning). I en intervju med MFs ordförande Madeleine Lehander, säger hon angående Lundagårds artikel om det hemliga sällskapet Hincus att ”Innan artikeln vågade man inte riktigt prata öppet om det så artikeln har bidragit till att vi kan prata mer öppet om det”.
Detta tror jag är en av Lundagårds viktigaste uppgifter. Att lyfta upp saker i ljuset och ge samtliga studenter och anställda tillräckligt mycket information för att kunna ”prata om det”.
I en tid när många kårer tycks mer måna om att hålla sig väl med fakulteterna och näringslivet, än att försvara utsatta studenters intressen, och där Sydsvenskan har extremt begränsade resurser till att bevaka studentlivet, vem skulle dessa anonyma tipsare vända sig till om Lundagård inte fanns?
Den samhällsbyggande blaskan
Även om tidningen tas emot med en särskild sorts hatkärlek när den dimper ned i brevlådor och postfack, kvarstår ändå det faktum att samtliga studenter och anställda vid Lunds universitet varje månad tar del av samma ”blaska”.
Därmed kan dessa artiklar utgöra ett gemensamt samtalsämne och en gemensam referensram. Något som skapar i vart fall en illusion av en gemenskap. Jag tror att det oftast är tack vare Lundagård som malmönationare får en aning om vad som pågår på Smålands nation eller jurister får nys om att LTH har ett hockeylag.
Under de senaste månaderna har vi dessutom kallats för såväl vänsterblaska som högerpropaganda, vilket jag ser som ett bevis på att vi är en plattform där frågor kan stötas och blötas. Vilket förhoppningsvis bidrar till förståelse för andra åsikter än de egna.
Den tydliga informationskanalen
Till sist, i en tid då vi alla lever i ett ständigt informationsflöde, och i en studentstad där det vimlar av olika nationer, organisationer och kårer, tror jag att Lundagård spelar en avgörande roll som sammanställare och nyhetsvärderare av all denna information.
Ibland handlar det om att få ut information snabbt. Som när universitet tvingades stänga ned på grund av jodelhotet eller när VA-syd gick ut med att man borde koka vattnet i centrala Lund.
Andra gånger handlar det om att göra mer djuplodade förklaringar och berätta om vad MAX IV är, eller vad det innebär att Malmö högskola nu blir universitet.
Lundagård är idag även en tydlig plattform genom vilka Lunds universitets studentkårer kan kommunicera med samtliga studenter genom sina återkommande Lus och kårkrönikor.
Ett ömsesidigt beroende
Livet som Lundagårdsredaktör är ofta ensamt. Det är inte alltid lätt att vara en kritisk röst som granskar det studentliv som alla andra besjunger, eller det universitet som till stor del (med sina prenumerationer) bär upp tidningens budget.
Samtidigt har vi under vår tid som redaktörer ofta slagits av hur fantastiskt det är att både Lunds studentkårer och Lunds universitet förstår vikten av att det finns någon som granskar dem. Hur det utmanar dem att bli bättre och ta sina egna uppdrag på större allvar.
Jag tror att det är för att de, precis som vi redaktörer har förstått att en fri press som både vågar och kan granska makten, är en förutsättning för en fungerande demokrati. Såväl på samhällsnivå som inom vår egen lilla studentbubbla.
Du är aldrig ensam
Dessutom har Lundagård ett fantastiskt gäng medarbetare som skriver, fotar, illustrerar, tipsar, redigerar, översätter och peppar. Samt en trofast skara Lundagårdsrävar som alltid ställer upp då det behövs.
Alltså, kära efterträdare, när kommentarsfälten fylls av kritik eller kårerna låter hårda, minns då att Lundagård görs: ”av studenterna, för studenterna, trots studenterna!”
