Journalistiken behöver ett bredare tilltal

Med små ändringar kan man göra såväl sin kultur- som nyhetsbevakning bredare. Och det är viktigt att försöka göra det. Det vill Virve Ivarsson visa i detta sitt sista inlägg för Lundagård.

Varför ska Lundagård finnas?

Den frågan har jag ofta hört nationspersoner fråga varandra då de varit frustrerade över någon granskning. Jag har även ställt mig själv samma fråga många gånger då deadline närmat sig och jag försökt kombinera något Lundagårdsjobb med mina juridikstudier.

Lunds universitets studentkårer har ofta ställt frågan om varför Lundagård ska finnas i just dess nuvarande form. Och även om man ser till journalistbranschen i stort kan man fråga sig på vilket sätt världen behöver en tidning till som dimper ner i brevinkastet när den digitala läsningen ökar och det redan finns så många andra tidningar.

Lundagård finns till av samma anledning som granskande journalistik i allmänhet finns till – för att det behövs en oberoende granskning av makten för att upprätthålla demokratin. Lundagård har dessutom som särskilt syfte att bevaka Lunds universitet och akademin i allmänhet och antalet avslöjanden under åren visar att det är en granskning som behövs.

Men med det sagt så kan ingen tidning existera utan läsare som tycker att dess innehåll är viktigt och angår dem.  Till syvende och sist måste svaret på frågan om varför Lundagård ska finnas därför också vara att dess läsare vill att den ska finnas. Och då jag uppfattat ett för smalt och internt tilltal som det största hotet mot såväl den allmänna journalistikens som Lundagårds framtid har jag under min redaktörsperiod fokuserat särskilt på att göra Lundagård angelägen för fler.

En bredare nyhetsbevakning

Sammanfattningsvis har Lundagård under året gjort dessa ändringar, vilket lett till att vi fått en bredare och mer angelägen nyhetsbevakning:

• Vi har infört en permanent debattsida – vilket gör att inte bara Lundagårdsskribenter kan komma till tals i tidningen. Att den ligger bland våra nyhetssidor bidrar troligen även till att dessa blir mer lästa.
• Återupptagit debattfrukost – som är ett koncept som redaktörerna från 2011-2013 kom på där Lundagård bjuder in allmänheten till frukost och panelsamtal apropå en text i senaste numret. Detta har gjort att vi kunnat väcka större debatt kring våra avslöjanden och analyser.
• Infört ett uppslag på engelska i tidningen – Vilket gjort att vi har satsat mer på vår internationella bevakning och att internationella studenter fått lättare att hitta till tidningen. Att vårt första uppslag på engelska kom i samband med att regeringen stängde gränsen mot Danmark gjorde det bara ännu tydligare varför en aktiv och synlig bevakning av internationella studenters intressen behövs.
• Ökat vår närvaro på platser och i grupper där vi har få medarbetare – Vilket vi gjort dels genom att vara mer på plats själva, dels genom att ha tätare kontakt med personer som vistas i dessa miljöer i sin vardag. Min papperskollega Tove Nordén har satsat särskilt på att få in de universitetsanställda mer i tidningen och vi har i allmänhet eftersträvat en jämnare bevakning av fakulteterna.
• Försökt ha något från vardera campus på nyhets- och nöjessidorna – Föregående redaktörskap hade som mål att ha något från Campus Helsingborg i varje nummer. Vi har haft som mål att ha något från såväl Helsingborg som Malmö på nöjessidorna i varje nummer. Efterhand har vi också försökt ha något från vardera campus även på nyhets- och plocksidorna.
• Använt oss mer av enkäter – Vilket gjort att vi lätt kommit i direktkontakt med studenter och anställda över hela universitetet. Detta har gett oss en klarare bild av vad olika grupper upplever för problem. 
• Haft fler utländska rapporteringar än någonsin – Under året har vi publicerat tidningsartiklar från Syrien, Grekland, Frankrike, USA, Storbritannien och Indien. Nu har vi dessutom en student som bloggar för oss från sin praktik i Washington D.C såhär i sluttampen av presidentvalet. Den ökade rapporteringen är en följd av att intresset för och betydelsen för oss av händelser i andra länder blivit större. En utlandsbevakning i denna omfattning är dock förunnad få tidningar där så gott som alla arbetar gratis.

En bredare kulturbevakning

Vidare har jag haft särskilt ansvar för kulturbevakningen på Lundagård. När jag påbörjade det arbetet identifierade jag två problem med kulturbevakningen i allmänhet:

• Att många relativt kulturointresserade säger att de inte känner sig intresserade eller tilltalade av kultursidor överlag – Att man inte kände sig insatt i ämnet som diskuterades och att framställningen gjorde att texten verkade tråkigt var två saker som togs upp.
• Att även många mycket kulturintresserade säger att de inte känner sig tilltalade eller intresserade av kultursidor överlag – Flera verkar likt mig inte tycka att det är så intressant att läsa recensioner eller om olika kulturbråk. De texterna blir säkert lästa och bidrar med aktualitet men när de dominerar kultursidorna saknar jag texterna som börjar i kultur eller frågor som även efter lång tid inte lämnar skribenten i fred – och där texten i sig berör så att den är svår att glömma.

Samtidigt bedömde jag att såväl kultur- som aktualitetskopplingen ändå behövde bli tydligare i Lundagård.

För att skapa en bredare och mer angelägen kulturbevakning/ komma tillrätta med allt detta bestämde jag mig för att göra följande:

• Att bredda gruppen som skriver om kultur – Jag tror att de flesta som kan känna, analysera och formulera sig kan skriva kultur. Det betyder inte att det inte tar tid att sätta sig in i och lära sig att skriva om kultur eller att det inte är en värdefull förmåga att ha, tvärtom. Men under mitt år har jag satsat särskilt på att försöka övertyga personer som aldrig skrivit kultur förut att lägga ner tid på att lära sig det då det breddar såväl kulturens  som skribentens tilltal.
• Betona kulturens koppling till existentiella och allmänfilosofiska frågor – Om man inte är så insatt i kultur är risken att man som skribent inte känner att man har så mycket att ge kultursidorna och att de inte har så mycket att ge en som läsare. Men mycket kultur handlar om existentiella och allmänfilosofiska frågor som alla kan relatera till. Genom att försöka göra detta tydligt såväl för läsare som för skribenter har jag försökt få fler att känna att kulturen angår dem.
• Ändå propsa på kultur- och aktualitetskoppling – Jag tycker att kulturkopplingen på kultursidorna är viktig eftersom jag tror att människan har ett grundläggande behov av att få diskutera estetiska upplevelser och att många har få chanser till detta i sin vardag. Är det ständigt tydligt hur Lundagårds texter kopplas till läsarnas nu ökar det troligen deras angelägenhet att läsa tidningen. Kultursidorna bör därför också ge en bild av kultur som – direkt eller indirekt – är aktuell. Däremot tror jag att man kan….
• I högre utsträckning börja i frågan ”Vilken kultur/fråga lämnar dig inte ifred?” i stället för i frågan ”Vilken kultur/fråga är aktuell?” – för att skapa texter som känns angelägna och utvecklar debatten. Detta gör att man direkt får ett ämne som angår skribenten vilket gör att man i alla fall vet att det finns en person som tycker att det här ämnet är skitviktigt – och när skribenten tycker det brukar hen ofta bli bättre på att kommunicera till andra varför de ska bry sig. Det man initialt saknar i aktualitets- eller kulturkoppling kan man sedan ta in för att komma vidare.
• Två utmärkta exempel på texter som har alla kvaliteter som jag nu nämnt tycker jag är texterna Ett ligg för grabbfriden om att uppleva sexhets i nationslivet och Det är nog bara lite depression om hur långt man är beredd att gå för att nå framgång. Under min tid som Lundagårdsredaktör är jag som mest stolt över att ha varit redaktör för de här två texterna.

En angelägnare helhet

Det som i övrigt gjorts under året som ökat Lundagårds angelägenhet i allmänhet är bland annat att vi har….

• Satsat extra på framsidor och bilder – Jag har lagt lite extra energi på att försöka komma på koncept och texter till omslagen och några särskilt lyckade exempel tycker jag är När det svartnar som fotades av Christina Zhou (se bild till höger), Flytthjälp sökes som fotades av Tindra Englund, Intro-värt? Som fotades av Dimitris Kalandranis och Manspread på toppen som fotades av Ulrike Donnerhack (se bild till längre ner till höger). Christina Zhou och Åsa Pålsson ska också ha särskilt tack för att de levererat så många bildjobb till tidningen under året, alltid med nytänkande och intresseväckande resultat.
• Gått mer utanför boxen – Detta har vi försökt göra i allt som redan nämnts men mitt favoritexempel på är när jag fick Marcus Bornlid Lesseur
  att fråga vilken som egentligen är den bästa nationen och han på 2000 tecken genom att jämföra några enkla parametrar utredde detta en gång för alla – till studentlivets Många upprörda utrop. Det hör Lundagård till att våga sticka ut hakan så och Marcus ska ha särskilt tack för att han så ofta ser till att vi gör det.
• Satsat på egna gräv – Tack vare grävare som Tove Nordén, Filip Rydén och Mathias Alexandersson har Lundagård under året bland annat kunnat slå fast att kårernas nollning generellt är dåligt anpassad för introverta och att den typiske kårordföranden är en vit kvinna med akademikerbakgrund. Sådana egna nyheter med tydlig relevans för vår läsekrets ökar såväl Lundagårds angelägenhet som tyngd.
• Blivit snabbare – min webbkollega Casper Danielsson har under året i allmänhet speedat upp tempot på webbevakningen. Inte minst märktes detta då han och Lundagård som första media avslöjade att Malmö nation anklagats för djurplågeri och strax innan för sexism. Snabba på bollen var vi även då Josefin Granetoft och Hedvig Wrede följde upp Dick Harissons uppmärksammade debattartikel med att fråga studenter och anställda vid hans fakultet om deras syn på hans kritik. Med många fler exempel.
• Uppdaterat formen – och på Tindra Englunds initiativ har vi gjort om hemsidan till en mer lättöverskådlig variant och äntligen börjat rapportera mer via webb-tv.

Lundagårdsanden pushar en vidare

Ovanstående utveckling har gjort Lundagård mer angelägen och det är jag mycket glad över. I takt med att betydelsen av kultur och oberoende granskning ifrågasätts allt mer på det politiska planet blir det allt viktigare att på ett journalistiskt plan kunna visa varför dessa saker angår alla.

Sedan mina redaktörskollegor valde att sluta i förtid har jag dock varit sugen på att göra detsamma – en känsla som bara förstärktes när jag arbetade med annan media under sommaren. Då jag därefter sagt upp mig är detta därför mitt sista inlägg för Lundagård – och planen är att arbeta med journalistik på annat håll framöver.

Jag hoppas och tror dock att Lundagård kommer fortsätta att kännas så angelägen som tidning att jag inte kommer att kunna låta bli att läsa den fastän jag slutat – att vi ska väcka den känslan har i vart fall alltid varit mitt mål.

Avslutar med en kärlekslåt

När jag under åren 2012-2013 skrev en dikt i varje nummer av Lundagård så lyssnade jag ofta på en låt om och om igen på repeat medan jag skrev dikten. När jag skrev en dikt om AF-borgen blev denna låt Melissa Horns Innan jag kände dig och sedan dess har jag alltid sett den som en kärlekslåt till Lundagård. Jag tänkte därför avsluta med att länka till ett videoklipp med Lundagårdsbilder som jag gjort till denna låt. Kolla gärna på det – och se sedan till att ta hand om Lundagård och varandra!

 

Med vänliga hälsningar,

Virve Ivarsson,

Redaktör